God jul!

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen. Det har hunnit bli julledigt (äntligen!) och vi har tagit oss till Norrbotten för att fira jul. Temperaturen ligger på minus 20 så det är lite småkallt, men inte kallare än att jag har åkt skidor, varit ute och fiskat med svärfar och en massa snöpulsande med halvgalna hunden Felix. Felix vägrar att spåra, men så har han ju kortast ben också... Och desto bättre träning för oss andra.

Önskar er en härlig jul, var ni än befinner er!

Äntligen vinter

Så kom äntligen vintern till Uppsala! Eller ett tag i alla fall…

Veckan har varit bra träningsmässigt och hälsomässigt. Har kört mjukt hela veckan och det har känts att kroppen har varit krasslig och vilat från träning ett tag nu. Ett yogapass, två gympass, simmat två gånger och två löppass, och en timme Björn på det! Hade tänkt köra dubbel yoga den här veckan, men på torsdag eftermiddag kände jag mig frusen och som om det var nåt på gång igen, så blev vila och ingefära istället.

Igår hade jag planerat in ett 17km-pass med Henrik. Ville inte springa för långt utan bara känna på hur det kändes i kroppen att springa lite längre. Löpstegen gick dock på autopilot, och efter ett tag kommer jag på att vi inte alls sprang som starten på 17km-rundan, så det blev 20km istället. Seg känsla i kroppen. Inte som att jag blev direkt trött på slutet, utan mer som att hela kroppen vara var allmänt orkeslös. Otroligt fint runda i vilket fall, och dessutom – premiär för Anima BUGrip! Jo, kanske lite vågat att första testet blev på långtur, men det gick fint! Fantastiskt grepp, samtidigt som skorna känns väldigt lätta smidiga och följsamma.

I helgen har jag fortsatt min complete-make-over av lägenheten och hittat nya udda ställen att rensa ur eller städa, och så lite första-advents-bak på det! Nog för att det är ett tag till lucia, men bakade lussekatter i alla fall. Och åt dom också… Kapade 30% av sockret och blandade i fullkornsdinkel – blev supergott!

Inre frid

Första helgen på hur länge sedan som helst som jag är hemma, själv och nästan inget planerat! Ganska skönt, och lite ovant. Passade på att ta en kaffe på stan med bästa Evalena queen of black, en utökad löprunda som nu är uppe i 6km och så lite fest på kvällen. I dag har jag vilat från träning, men dagens total-lägenhets-make-over med släng-allt-som-inte-känns-absolut-nödvändigt-att-ha-kvar-tema har varit lite som ett långpass faktiskt. Men precis som efter ett långpass känns det grymt bra efteråt. Feng Shui helt enkelt. Nystädat är som balsam för själen, nästan lika bra som träning  :)

Veckan värme i hjärtat:

Soran Ismail i veckans nyhetsflöde. Har ni inte hört hans sommarprat ännu, som var min favorit av alla sommarens prat, gör det! Han är så klok och rolig med sånt allvar att jag skrattar och gråter samtidigt.

Veckans tant power:

Anna-Lisa, 91, som gick till attack mot sina rånare – ”med knytnävarna i höjden”. Gilla på den.

Hoppas ni har haft en bra helg!

Hög tid att vända blad

Första fem veckorna på nya träningsschemat har redan passerat. Var tog tiden vägen? Frågan är lite också Var tog träningen vägen? Jag som alltid är frisk har gått och dragit på nåt skräp som irriterat mig i snart tre veckor.

I går morse var det dags för en liten testtur. Började dagen med en nyskaskad på minst sjutton nysningar på raken precis när jag vaknat, men gav mig hur som helst ut på en försiktig 3km-runda. Hela kroppen kändes konstig och seg, och jag började nästan fundera om det är möjligt att det är samma kropp som sprang Österlen halvmara för bara några veckor sedan. Lite stel, lite sned, men det ska väl gå att åtgärda!

Dessutom är det hög tid att planera de kommande fem veckorna! Det kommer att bli lite mjukstart, och sedan långsam infasning av backträning i schemat. Och när jag säger långsam så menar jag det verkligen. Backar verkar vara det som rumpan klarar sämst, och det känns som att det är kritiskt att ta det försiktigt och trappa upp gradvis.

I väntan på vaddå

Bättre tider kanske. Senaste två veckorna har jag inte gjort många knop på träningsfronten. Efter ett mjukt gympass och yoga i måndags var halsen tjock och ond igen  :(    Oh well, lite mer tålamod bara så… Nu tycker jag väl att jag börjar närma mig ett tillstånd som kvalificerar som frisk, så nästa vecka ska jag göra ett försök till aktivitet igen. På det stora hela är det ju inte fruktansvärt lång tid som har gått, men det känns som jag knappt kommer ihåg hur man rör på sig längre. Sitter jag still några dagar till så kanske jag aldrig kommer upp ur soffan igen – hemska tanke!

Har åkt till Göteborg över helgen, och för en gångs skull har dagen spenderats på stan med lite shopping. Slank dock först in på Da Matteo för en garanterat god kaffe. Mmm…

Din anmälan är mottagen

Så där ja. Anmälan till Lidingöloppet 2013 är fixad! Skönt att få nåt sportrelaterat gjort medan jag sitter i soffan under en filt och känner mig febrig. Måste ha hittat nåt litet virus där ute på vägarna. Nåväl. Jag är i alla fall inte sjuk, jag är bara inte helt frisk, och det är långt ifrån samma sak…

Kör mina vanliga häxblandningar med ingefära, gurkmeja och honung, och så massa vatten och ännu mer sova. Och så lite glass då, för det botar ju allt  :)

Vi är ljusen i mörkret

I fredags kväll åkte jag till Wanja för att fixa med våra outfits till Österlenmaran. Wanjas man Kim (Jag tror att hans fullständiga namn är världsbäste-fixar-Kim. Jo, det är sant!) hade ordnat med ljusslingor som vi sydde fast på våra springkläder som gör att vi såg fantabulösa ut när vi sprang i mörkret! I helgen pågick nämligen också Österlen lyser, och deltagarna i loppet är uppmanade att bli en del av ljusfestivalen.

Lördag morgon stack vi iväg mot Simrishamn där målgången kommer att vara och där Wanja har bokat in oss på Apotekarns B&B. Måste erkänna att jag inte tänkt så mycket innan på hur långt det var att åka, men det visar sig att det faktiskt är en liten bit till Skåne… Surprise! Väl framme känner jag mig seg som 17 och ganska trött. Funderar på att vila en stund, men får ingen ro i kroppen trots att det bara ska vara ett schysst sociallopp utan nån press alls. Så vi fixar i ordning med kläderna, försöker få ordning på alla sladdar och tar oss sedan till Café Kagan för ett kaffe innan bussen till starten går.

Det är inte så många som har satsat på lysande kläder, och vi blir mer och mer övertygade om att vinna det lilla priset för mest lysande löpare som utlovats. Själva loppet går mellan små byar som ska vara upplysta i och med ljusfestivalen. Första biten går längs en upplyst väg, men ju längre vi springer och ju glesare det blir mellan löparna desto mörkare är det. Där banan svänger är det markerat med rosa pilar i asfalten, men i bäckmörkret kan vi väl konstatera att de här pilarna inte syns så väl… Vi får höra att det är några andra som sprungit fel, men vi klarar oss som tur är. Ljusfestivalen lyser med sin frånvaro, i alla fall under de första 21 kilometrarna, även om det är lite marschaller i byarna. Men jag gillar ju mörker och tycker att vi har det riktigt bra där i den skånska natten. Löpningen känns lite seg i början, men det tror jag mest hade att göra med att vi suttit i bilen hela dagen, och lite anspänning innan start. Kroppen känns riktigt bra och rumpan krånglar ingenting! Yeehaa för det!

Tillbaka i Simrishamn tar vi oss till puben där det har utlovats pizzaslices och lite senare prisutdelning och utlottning av massa fina priser. Nackdelen med halvmaran är att vi får vänta lääänge på prisutdelningen. Trots att vi grundar med cola och pizzabitar så känns det som jag ska somna på bordet efter en klunk öl… Tyvärr får vi ingen utdelning för att vi kämpar för att hålla oss vakna - av alla priser som lottas ut vinner vi inget alls. Inget får vi för bästa ljusdräkt heller, det verkade blivit bortglömt helt enkelt. Strax efter midnatt stapplar vi i säng efter en minst sagt intensiv dag.

Österlenmaran var helt klart ett trevlig upplevelselopp, men även för ett testlopp var det några saker som gärna hade kunnat vara bättre. Det viktigaste var uppmärkningen av banan som var alldeles för dålig - att tappa bort mig i kolmörkret på den skånska landsbygden hade varit lite mer upplevelse än jag var ute efter… Wanja har hela listan med förbättringsförslag i sin blogg, så jag hoppar över resten  :)

Men, nästa år är vi nog tillbaka, men ny version av ljusdräkterna och med kroppar som lätt som en plätt klarar av hela distansen!